Tlazolteotl

Aztekisk moder-, jord-, och fruktbarhetsgudinna. Hon kallades även för Tlaelquani; Hon som äter smuts. Detta namn kom sig av att Tlazolteotl kunde ge absolution för alla former av brott, men man kunde bara bikta sig hos henne en gång i livet. Men Tlazolteotl var också den gudinna som ingav människorna lusten till sexuell perversion, hon var den liderliga syndens gudinna.

Om man hade hängivit sig åt förbjuden kärlek spred man en sorts ständig förbannelse omkring sig. Den kallades för Tlazolmiquiztli; död (orsakad av) kärlek. Förbannelsen verkade så att ens släktingar och barn drabbades av svårmod och tvinsot. Förbannelsen kunde fördrivas medels ångbad, reningsriter och åkallan av Tlazolteteo; kärlekens och åtråns gudinnor.

Om man däremot ville bikta sig för Tlazolteotl så skulle man gå till väga på följande sätt. Man uppsökte en tlapouhqui, en biktfader och bekände sina synder: Över bikten vakade två gudar: Tezcatlipoca, eftersom han såg allt, var osynlig och allerstädes närvarande och Tlazolteotl, eftersom hon är den som äter synder. Man sätter sig på nya mattor framför en eld. Tlapouhqui kastade rökelse på elden, och medan doften spred sig i rummet åkallade han gudomligheten:

Gudarnas moder, gudarnas fader, o du gamle gud [elden], en arm människa har kommit. Han kommer gråtande, sorgsen, förtvivlad. Kanske har han begått ett fel. Kanske har han gått vilse och levat i synd. Han kommer med tungt hjärta, full av sorg. Herre, o herre, du som är nära, du som är fjärran, låt hans smärta upphöra, ge hans hjärta frid.
Därefter vänder han sig till botgöraren och säger till honom att bikta sig uppriktigt. Botgöraren svär att säga hela sanningen. Han rörde vid marken med ett finger, som han sedan förde till munnen och kastade rökelse på elden. Därmed var han förbunden med de två stora motsatserna: Solen och Jorden. När han slutat gavs han ett straff av prästen. Straffen kunde vara olika stränga: Fasta av växlande längd; Tungoffer ( man perforerade tungan och drog upp till åttahundra törnen eller strån genom den ); Offergåvor till Tlazolteotl; Eller olika slags späkning.

Den som hade fått absolution kunde inte sedan straffas av någon domstol på jorden. Prästen kunde dessutom inte berätta för någon vad han hade hört, eftersom det egentligen var guden och inte han som hade lyssnat.

Bild här tack

Källor:
Jacques Soustelle Dagligt liv hos Aztekerna (Stockholm 1968);
Joseph Kaster Mytologisk uppslagsbok (Falun 1993);
Michael Senior Vem är vem i mytologin (Stockholm 1990)


Till mexico:


Åter till Nisse Nytt 93-3


970901Anders BjörkelidMats Rytther